Och precis som så många år tidigare blev det en månad med högt tempo. En månad där mycket föll på plats, där idéer blev verklighet och kalendern fylldes snabbare än dagarna hann bli längre.
Det har varit en månad med många möten, coaching, workshops och många beslut kring Nativas framtid. Det jag är allra mest stolt över är att efter många månaders arbete fick Nativa Grow lämna ritbordet och möta sina första användare. Att få se något som länge funnits som en idé ta form är speciellt.
Samtidigt har livet utanför arbetet fortsatt att kräva sitt. Återuppbyggnaden av huset innebär många beslut, många idéer och en hel del mental energi. Det är lätt att underskatta hur mycket sådant tar, särskilt när arbetslivet samtidigt är intensivt.
Det fina är att juni också bjöd på motvikter. Löpturer. Träning. Veckans dopp i sjöar och älvar. Tid med familjen. Stunder i naturen där tempot automatiskt blir ett annat.
Och ändå är det först nu, när tempot börjar sjunka, som jag märker hur trött jag faktiskt är.
Det är lätt att tro att det är intensiteten som sliter. För mig handlar det oftare om något annat. Om återhämtningen får för lite plats mellan perioderna när det händer mycket.
Jag fick också en klok påminnelse hemma. Vi stod i mataffären och min son sa att jag lägger för lite tid på att få i mig tillräckligt med protein, att min kropp är viktigare än allt annat. Han har rätt. Det är lätt att lära ut det till andra. Lite svårare att alltid leva efter det själv.
När jag nu går in i juli vill jag ta med mig något annat än fler ambitioner eller mål. Jag vill ge plats för glädje. Att njuta av sommaren med hela mig; kropp, sinne och själ. Att inte bara uppleva sommaren mellan möten och projekt, utan faktiskt vara i den.
Glad sommar!
